Vissa korvskinn är gjorda av viskos.
I NASA:s rymdkapslar finns ett viskostyg som tål 3600° C.
Viskos finns i tamponger och blöjor.
I princip allt som kallas ”bambu” i Sverige är viskos.
Viskos andas lika bra som bomull men kan inte tvättas lika hårt som bomull, eftersom fibern blir svagare när den är blöt (bomullsfibern är starkare än viskos i väta). Däremot håller viskosfibern färg bättre än bomull, och lin. Om viskosfibern är färgad med färg av god kvalité,( som våra tyska färger) så bleks tyget knappt alls, hur mycket du än tvättar.
Förenklat kan man säg att man gör en ”sirap” av cellulosan som man spinner till trådar genom ett munstycke. De färdiga tygerna kallas bland annat för, Viskos, Rayon, Modal,Tencell, Lyocell etc. Men även cellulosaprodukten i processen före tygtillverkning kallas viskos och används inom många andra produktområden.
Stickad viskos i underkläder, både andas och tappar inte färgen. Om man använt bambu till att göra viskos kallas det i Sverige för Bambu, mycket i marknadsföringssyfte. Är det ett mjukt stickat material som det står bambu i, så är det viskos. I USA är det olagligt att kalla det Bambu, då ska det vara gjort direkt på bambufibern och ett sådant tyg är ganska hårt)
Bristen på bomull i världen gör att efterfrågan på viskos har ökat. Domsjö Fabriker i Örnsköldsvik gör till exempel ingen pappersmassa längre. Av trästockarna tar de fram specialcellulosa som man gör viskos av, plus etanol och lignin.
Bomull som inte är ekologiskt odlad kräver 1 kilo gift per kilo bomull, och bara 1% av all bomullsproduktion i världen odlas ekologiskt.
I Indonesien odlas ingen bomull alls, så all bomull importeras. Ekologisk bomull är svårt att få tag på och då jobbar jag personligen hellre med viskos. Men inte bara av miljöskäl. Jag gillar det sätt viskostyger faller mjukt och den djupa lyster färgerna får när jag skapar mina tygmönster.